El Tío de la mina

Tío av gruvan

Av Víctor Montoya

(Översättning: Anna-Maria Nilsson)

Kära Tío [1],

På det här fotografiet, taget inuti gruvan, framträder din statyett av lera mitt ibland offergåvorna som gruvarbetarna lämnat åt dig, de som sittandes på trädstockarna i gruvgången pijcharon [2] i din närvaro och vädjade till dig att bevilja dem den rikaste ådran av tenn och att skydda dem från sjukdomarna och farorna. Brännvinsflaskorna är för att stilla din törst och tillbedja dig, men också för att offra i Pachamamas [3] ära, Andernas gudinna som inte syns men som bevarar rikedomarna i sitt innanmäte.

Om jag tittar på dig nära, rannsakar detaljerna i din avbild, ser jag att din näsa och mun är nersvärtade av röken från k’uyunas [4], ögonen runda som kristallkulor, armarna lätt böjda och kroppen täckt av konfetti och serpentiner. Egentligen, för att tala klarspråk, skulle vi säga att ditt ansikte är mer förvrängt än Fantomen på Operan och din kropp mer vanskapt än ett monster med svans och horn. Kanske är det därför du lever förvisad till den mörkaste och djupaste delen av gruvan, vars gångar varken är Hades rike eller Dantes helvete, utan en dyster inhägnad som endast arbetarna i underjorden känner till. Där fruktar de gudsfruktiga dig mer än Gud och de vidskepliga vördar dig mer än Jungfrun av Socavon [5].

Å andra sidan, enligt den katolska tolkningen, är du en himmelsk ängel, som för att du gjort uppror mot din Skapares högsta vilja dömts till att lida ett evigt straff mellan helvetets lågor. Men du, skapare av välsignelser och förbannelser, nådde inte ens fram till skärseldens portar; du föredrog att beblanda dig med Huari [6] och Supay [7] ur den andiska mytologin, låta dig kallas för Thiula [8] och befatta dig med gruvschakten, i vars mörker du inrättade din tron och ditt rike. Sedan dess är du mineralernas ägare och gruvarbetarnas herre, som i lydig vördnad dyrkar dig när de går in och ut ur gruvan och hedrar dig med kokablad, k’uyunas [9] och brännvinsflaskor utan andra avsikter än att visa dig sin tillit och kärlek och ingå en pakt med dig i en slags mirakulös ritual. Fastän du är en ambivalent varelse, blandning av det Goda och det Onda, utövar du ett avgörande inflytande över livet bland höglandets invånare, där du dristat dig till att mäta dina sataniska styrkor med Guds gudomliga styrkor.

Just innan Karnevalens början, Ch’allan [10] gruvarbetarna din grotta, pryder din hals med serpentiner och kastar nävar med konfetti och konfekt runt om din tron, där du sitter och tittar på hur de beskådar din långa penis, grov och erigerad. Sedan förklär du dig till Lucifer och går ut ur gruvan, med glädjen av att dansa i gudarnas brödraskap, dricker brygderna som folket erbjuder dig och förälskar dig i de vackraste jungfrurna som, för att hedra din perversa fru (Chinasupay [11]), förklär sig till hondjävlar; högklackade stövlar, korta kjolar, skira blusar och jackor draperade med drakar, spindlar y paddor. Hondjävlarna har masker med utåtstående ögon och långa ögonfransar, mörkröda kindben och sensuella läppar, så sensuella att förutom att påskina ett frestande leende, låter skymta en rad av utslitna tänder prydda med ädelstenar.

Du dansar till kompassen av musiken från trummor, cymbaler och de som spelar blåsinstrument, sveper i vinden med din kappa av sammet och din härskarspira, medans hondjävlarna, hetsade av jukumaris [12] och mallkus [13], koketterar omkring ärkeängeln Mikael och visar honom konturen av sina ben och täcker brösten med sitt flätade hår. Din Luciferdräkt, som tycks vara gjord av ljus och drömmar, är en av Oruro Karnevalens mest avundade dräkter, där alla tittar på och beundrar dig från botten av sin förfäran. Din mantel av sammet, överdådigt broderad med trådar av guld och silver, är prydd av huggormar, ödlor och drakar; i motsats till din kjortel y överdel, spräckliga av knappar, paljetter och kristaller, som är utsmyckade med gnistrande ädelstenar; dina stövlar och dina handskar pryds av paddor, spindlar och skorpioner; medans sjalarna du bär runt halsen, som förväxlas med ditt långa hår, är dekorationer som svävar i luften som blombuketter; din mask, vanskapt på gränsen till förfäran, har en söndersliten näsa, vassa öron och vildsinta bitska tänder; dina ögon, stora och roterande som en kameleonts, utstrålar livliga färger på dagen och självlysande ljus om natten. Och för att inge fruktan och respekt i dina underordnade, bär du en orm med tre huvuden mellan de abnorma hornen i din panna.

När Karnevalen, i vars ljuvliga sfär du hänger dig fullständigt åt dansen, kärleken och alkoholen, är över, går du åter in i gruvans mörker, där du inte längre är Lucifer utan gruvarbetarnas beskyddande Tío. De betraktar dig som den kulturella synkretismen
mellan den katolska tron och den forntida hedendomen, inte bara för att du är en del av en legend som kretsar runt omkring gruvan och dess angelägenheter, utan också för att du är en mytomspunnen varelse kapabel att förslava och fria människan med dina magiska krafter. För övrigt, nu när jag tittar på din avbild igen, får jag den förfärliga känslan av att du förföljer mig som om du vore min egen skugga; ibland är du närmare mig än Faustos Mefistofeles och jag känner hur du vill få mig att falla för frestelsen, beveka mig att begå fruktansvärda synder som inte ens döden kan rädda mig från. Likaså, i drömmarnas mystiska labyrint, antar jag din avbild för att tala med djävulens röst, som om du verkligen existerade på riktigt och inte bara i fantasin hos de, som ansatta av rädslan och vidskepligheten, föreställer sig dig som farligare än draken och vildare än en Minotaurus, till hälften odjur och till hälften människa.

____________

[1] Hednisk gud, beskyddande gud och djävul som bor i gruvan, fruktad och ärad av gruvarbetarna.
[2] Tuggade kokablad
[3] Moder Jord
[4] Grovt inlindande cigaretter
[5] Gruvan
[6] Mytologisk gud i Urukulturen, symboliserad av gruvans Tío
[7] Djuävul
[8] Tío
[9] Grovt inlindande cigaretter
[10] Offra, fira med alkohol för att hedra Tío
[11] Hondjävul, hednisk gud och Tíos fru
[12] Björnar som symboliserar den andiska befolkningen styrka men även det europeiska intrånget i Uru kulturen.
[13] Kondorer

montoya [at] tyreso.mail.telia.com

_________________________
🖼 Ilustración: Fotografía del tio de la mina (Wari, Tiw) en Oruro (Bolivia) By Erios30 (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/ fdl.html) or CC-BY-SA-3.0-2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/ licenses/by-sa/3.0)], vía Wikimedia Commons.
👁 LEE EL ARTÍCULO DE BENIGNO DELMIRO SOBRE LA LITERATURA MINERA DE VÍCTOR MONTOYA.

👉🏻 Versiones de este artículo en:
Inglés
Francés
Italiano
Sueco
Original

Vídeos


⭐ ⭐

▫ Artículo publicado en Revista Almiar (2004). Reeditado por PmmC en septiembre de 2019. Para visualizar los vídeos rogamos aceptar la política de cookies.

Sugerencias

La enfermedad moral del patriotismo

La enfermedad moral del patriotismo (artículo)

enlace aleatorio

Enlace aleatorio

  • Créditos

    Revista Almiar (2004-2019)
    ISSN 1696-4807
    Miembro fundador de A.R.D.E.

  • Email

    Colaboraciones